Rörande ljudet, musiken och ljudrummet

Det är lite svårt att berätta om ljudet utan att gå in på resten – då Redwood är så gjuten samman av oss alla tre (Hanna, Norunn och mig) både i egenskap av oss själva som personer samt våra respektive yrken, av rummet, av Redwoods händelser, bilder och ord. Förutom att jobba med föreställningen i sin helhet, har vi alla tre haft varsitt fördjupningsområde. Jag har intresserat mig för brus och vad det är, vad musik är och vad där finns för informationsflöden.

Ljudet i Redwood är i mångt baserat på brus

Det rosa bruset, flickerbruset, går att finna överallt i naturen. Det är fraktalt, rör sig som sanden i ett timglas. Jag tänker att det rosa bruset är som en kompakt dåtid, som ett härbärge för information och förlorad kunskap. Det vita bruset är ett slumpbrus, vitt brus bär inga minnen och sker i nuet. Det gröna bruset är universums bakgrundstrålning. I tilllägg till bruset utgörs ljudbilden av oss tre medverkande, samplingar av våra röster har byggt syntar och klangmattor, samplingar från skog och djur likaså. Arpeggion, ljudrörelser och brus som efter frekvens är utplacerade i ljudriggen. Jag arbetar med 3dljud, jag har under min tid på Dramatiska Institutet utvecklat en strategi var man sitter »inuti musiken«. Det handlar om mångkanalsystem med många högtalare, där högtalarna placeras runt om åhörarna i rummet, både lodrätt och vågrätt. De mörkaste tonerna kommer vid golvet och sedan efter frekvens uppåt, de ljusaste således mot taket. De olika frekvensbredderna delas också upp inom sitt eget register så att säga, lodrätt, så att ljuden rör sig även sidledes. Som att bygga system efter partitur kan man tänka litegrann.

Jag jobbar vidare, som jag också beskrivit ovan, mycket med arpeggion av samplingar, rörelse i ljud, brus i olika färger, allt detta innebär ju olika frekvensregister, som kommer till sin rätt när jag placerar högtalarna enligt min »3dprincip«. I Redwood sitter man således inne i musiken och inne i bruset (det ljusaste – det ljust klingande vita slumpbruset bor i taket, den rosa dåtiden i mellanregisteret, medans det bruna mullrar i basregistret), inne bland våra röster från olika tider och punkter, inom skogen, entropin.

Det mesta i ljudvärlden är programmerat och ligger tillsammans med projektioner och våra händelser/scener i föreställningen inne i det siffersystem som utgör Redwoods form. Det finns en sång som återkommer, och alla andra scener/bitar är små delar av den sången, de olika harmonierna uppklippta. På så vis finns sången hel, men bildas också om varje föreställning.

Men, det finns också livemoment, exempel »värdet av det raka« – tonen A genom tonen E – slussas runt i högtalarsystemet. Samt inspelning av oss och föreställningen, som blir endel av bruset, blir dåtid som bygger nuet, entropin, mot slutet bor den nyss spelade föreställningen med i det växande bruset/ljudvärlden, man kan höra sig själv runt i rummet.

Hörlurarna

I Redwood sitter alla i en cirkel vid varsitt bord, in mot mitten, som vid en konvent. På varje bord finns en hög fotografier och anteckningar, samt ett par hörlurar. Dels är hörlurarna en väg till information, Norunns fördjupningar höres där, de finns som perceptionslager då man ser saker hända och samtidigt hör ett annat jag betrakta samma händelse men med små förändringar, dels handlar hörlurarna om att infiltrera verkligheten, att skapa ett nytt jag som interagerar med de andra åhörarna/publiken i rummet. Ett supernu kan då bildas, i förhållandet åhörarna emellan. I hörlurarna i Redwood är man indelad i grupper om tre. Man är sammanlänkade och det man hör händer, om varandra, ex. den till vänster ler, den mitt emot tittar (manuset är skrivet så, tre olika manus, för att klaffa). I hörlurarna i Redwood är man indelad i grupper om tre. Man är sammanlänkade.

Materialet i lurarna är inspelade med inearmikrofoner, för att härma verkligheten så noga som möjligt, denna inspelning måste göras om på var plats.

Rörande dokumentationen:

Hemskt nog har det kommit in ett mycket jobbigt sprak i liveljuddokumentationen. Förstår ej vad det kommit från, har sökt eqa bort men inte lyckats. Då det är den enda jag har, känner jag mig nödgad att använda den ändå. Kompletterar dock med lite extra filer bouncade ur Pro Tools.

Vill poängtera svårigheten att återge ljudet, då ljudvärlden är skapad efter och mixad i surroundet och rummet. Stereoversioner kan återge en viss bredd – en viss partiturkänsla, men eftersom jag också delar upp ljuden på höjden efter frekvens kan dessa inte återges i stereoversioner.

Vad gäller hörlurarna så bör de som är tre olika spår avlyssnas av tre personer samtidigt, då man sitter i viss position i förhållande till varandra. Korrekt ska inspelningen göras om i vart nytt rum för rätt akustik, ljudbild etc.

Stockholm, 2010

Teknik/Rigg/Ljud i stora drag