Johan Palm besöker ung scen/öst av Kristian Hallberg

Kan en dramatiker sadla om och söka Idol? Hur går det då med pjäsen om kentaurer som hela teatern väntar på? Och rollen som ska bli den unga skådespelerskans stora genombrott? Är det värt det? Kan han ens sjunga?

Vi står hela tiden inför avgörande val. Men kan man välja om eller är valen vi gör oåterkalleliga? Och vem är den blonda killen som knackar på Kristians dörr?

Rörande ljud/musik/kompositionsarbetet:

Pjäsen innehöll i utgångsläge fyra sånger, covers av de låtar som Johan Palm framförde i Idol: Viva la Vida, The drugs don’t work, When we were young, The winner takes it all, med svenska texter av dramatikern Kristian Hallberg. I addition till detta så tonsatte jag pjäsen i pjäsen, »Kentaurpjäsen«, Kentauroperan.

Visste på två röda att jag ville använda Johan Palms röst till låtarna och ljudvärlden, så jag samlade ihop en ljudbank av honom och Idol, letade upp intervjuer och Idolklipp på YouTube och laddade ner till datorn. Klippte ut toner och ord från sånger han framförde, andra ljud, ord från intervjuer, och pillade morfade pitchade donade klistrade och skapade om till syntar, brus, rassel, körer, ja en massa olika ting. I alla låtarna återkommer ex. hans »Now« och »Ooh« och massa snack av honom, är både mer vanliga syntar och arpeggion som är gjorda av hans röst. Dessa syntar utgör till stor del musiken och ljudbilderna. Använde också mycket efterklanger, och rummet och skådespelarna i rummet, ville liksom att rummet skulle leva/låta och förstärkas i sig själv, en pågående ljudvärld man till sist ej tänkte på, som sakta ibland förvandlades till sånger etc., att rummet själv skulle ljuda. Ett annat återkommande ljud är en stämgaffel som också återfinns i texten/pjäsen. Det är inte bara Johan Palm-samplingar utan också från idoljuryn, vinjetter, etc.

Rörande högtalarrigg:

Högtalarplacering på ett rumsligt sätt, både som pjäsen är platsspecifik, men också som det är så jag brukar jobba och det intresserar mig. Högtalare under publik, både två stycken subbasar, men också vanliga högtalare som kan tala ord och meningar, ljud. Sedan högtalare bakom publik, i taket ovan publik, samt två stycken bandhögtalare på sidorna av publik. Detta för att dela in musiken i minst tre nivåer, mellanregister, basregister och diskantregister, ljusaste ljuden/tonerna i taket och basen vid golvet, partiturtankar. Detta blir på ett naturligt sätt också en känslomässig skala, de ljusa fria ljuden spirar i höjd, de dova finns under oss, i jord, både mentalt och fysiskt.

Högtalarritning 3d
Högtalarritning 3dIllustration: Chrisander Brun

Rörande ljud- och musikexemplen:

Låtarna framfördes av skådespelarna på scenen men då jag inte har inspelningar från deras framträdanden (förutom på refrängen på Kentauroperan och hela The drugs don’t work som var inspelad även under show och ljöd från en tv på scen) så har jag sjungit in låtarna igen, bara för att visa hur de gick. Det finns versioner både med och utan sång.

I Kentauroperan medverkar förutom jag: Emma Peters (sång) och Krister Kern (sång). I The drugs don’t work medverkar Johan Palm (sång och gitarr), Krister Kern (sång) och Anders Enge (gitarr). I Du är min stämgaffel Johan Palm medverkar Cameron Silverek (röst) och Krister Kern (röst).