Show/föreställning/konsert/allkonstverk 🌕

En röst i natten är en föreställning försiktigt inspirerad av den tv-serie som sändes på 90-talet, skildrandes ett nattradioprogram. I vårt verk vidgas studion/scenen till en metafysisk sambandscentral. Via sju av originalseriens avsnittstitlar – såsom Based on a True Story, The Language Barrier, Nighthawk’s Got the Blues och City of Lost Souls – skapas sju grundscener, titlarna skapar tematiska grunder för dessa scener – samt de samtal, de sånger, de ljud samt projektionen/bildvärlden de härbärgerar. Mellan dessa sker övergångar/mellanscener, där signaturmelodin uppstår och utvecklas, och rummet/showen tilltar, aktörer och andra skepnader tillkommer. Röster åkallas och åkallar, möten och harmonier uppstår, världar och narrativ korsas och bryts sönder för att sedan återuppstå i nya skepnader.

Föreställningen hade urpremiär på Fri Scen/Stadsteatern 26 oktober 2023. I samarbete med denna gulden scen och dess fantastiska personalgrupp. Vi spelade fyra föreställningar (26, 27, 28 och 29 oktober), och ämnar återkomma framöver med nya spelplatser och datum!

Genom föreställningen för Nighthawk samtal med en rad rara existenser, och sjunger duetter och bildar körer med sina inringare. Inga brott blir lösta, men detektivens sinne är ändå närvarande, varje detalj kan vara viktig, samtidigt som ensemblen och Nighthawk – alltmer ackompanjerade av röster runt om i rummet – som en tilltagande polymorf gestalt babblar och spelar sig framåt, pejlande in röster från när och fjärran.

Originalserien sändes på amerikanska NBC på 90-talet och skildrade alltså ett nattradioprogram, lett av Jack Killian (Nighthawk). Hos oss är radioprogrammet också på vis i centrum, men i ett mer uppbrutet universum där aktörerna genom röst, musik, språk och varseblivning i samspel med projektionerna utgör grundväven.

Blame It on Midnight
Det är midnatt igen, och mörkret sluter sig kring oss.
Det ligger dimma över fälten runt Stockholm. Färjor lägger ut, och röster ekar från radio- och tv-apparater. Det är någon som ropar långt bort norröver, någon ropar tillbaka, ett eko från en park, målar upp en karta av röster och riktningar.
Det här är Nighthawk som talar, och vi är igång igen.

Wait Until Midnight
Jag står kvar där jag hörde det hända, och så två steg till vänster och sen några andetag. – Nu lägger jag på.

The Language Barrier
Ibland kommer det in samtal från platser som oftast bara finns i vår fantasi, och de signalerna är ibland dovare än andra. Hur ska man förstå varandra då?

Based on a True Story
Jag vet inte hur ofta det som folk berättar för mig här är sant. Jag vet att det inte spelar någon roll. Vi är ute på drift, vi är bara människor, men ändå..

Nighthawk’s Got the Blues
Jag vet inte vad det är, men jag känner mig så nere i natt. Mina ögonlock blev så tunga. Jag har sorg, och det meddelas bland annat på detta vis.

The Loneliest Number
Det ensammaste numret, decimaler rullar in
Fastän att vi pratar, de finns under vårt skinn
Och genom hela staden en hemvist växer fram
Som om den kunde tala skulle viska fram ditt namn

City of Lost Souls
Rulltrappor, kyrkogårdar, skogar, vattenreservoarer, dimhöljda berg, dörrposter, trappuppgångar, mikrofoner och ljus
Som om alla röster, röster i natten, röster i natten sprids
som ett myller av fartyg nere i Årstaviken
runt omkring i staden, vår gemensamma, vår stad