Rörande föreställningen och tankarna kring den

Dave är hemma. Dave ligger hemma hos sig. Hon sitter vid bordet.
Dave sitter i rummet. Hon sitter på teatern tillsammans med er.

Genom de olika akterna undersöks på olika vis hur ljudets, tonernas, ordens och bildernas rörelse och riktning påverkar vår upplevelse av tiden och rummet. Dels i förhållande till ens egen position, dels till Jaget/Dave. Jag söker visa att man finns på flera platser samtidigt, och att nu och då och framtid också sker parallellt. Med hjälp av de sjungande/talande mikrofonerna, av hörlurar och högtalare slussas man kring händelsen och får således se/höra den ur olika perspektiv. En händelse kan ta olika lång tid beroende från vilket håll du observerar den. Partiklar beter sig som partiklar först då du mäter dem, och tankar som färdas tillräckligt snabbt kröker och förändrar rummen de färdas igenom. Man kan därför förändra universum med sin blotta existens. Att utforska villkoren för verklighet.

Akt 1 utspelade sig i foajén då publiken/åhörarna anlände. Jag/Dave/hon befann mig där, gjorde vissa rörelser som refererades samt återkom i föreställningen, sa vissa ting som refererades kring etc.
Denna akt fanns för: att skapa en gemensam dåtid, att infiltrera.
Akt 2 skedde via de talande/sjungande/seende mikarna, i surround kring åhörarna, plus livevideo samt mikarnas minnen.
Denna akt fanns för: att finnas på flera platser samtidigt, att blanda historia med nuet, mikarna/Jagens minnen och för att synliggöra perspektiven i rummet.
Akt 3 var en hörlursakt.
Denna akt fanns för: att besökarna skulle bli Dave, för att de skulle möta tre andra personer.
Akt 4 var en liveakt, med vissa rörelser samt improvisation, samt sjöng Jag/Dave tillsammans med mikarna. Video – försök till hologram, till multipla Dave.
Denna akt fanns för: att finnas på flera platser samtidigt, improvisationen/nuet, tidens ordning – allting börjar om < > allting händer simultant.
Akt 2, Nuet
Akt 2, NuetFoto: Martin Malm

Under viss inspiration av Schrödingers kattexperiment*

Schrödinger lekte med tanken på vad de kvantmekaniska reglerna har för verkan i den av människan upplevda fysiska verkligheten, de större tingens rum, så såg jag det när jag för några år sedan läste om detta tankeexperiment. Hur världarna hänger samman och ger konsekvenser för varandra, framförallt hur vi upplever ett händelseförlopp, att vi inte kan uppleva ett både och, utan att vår verklighet väljer vad den visar, eller att valet sker i förhållande till de större tingens ordning.

Jag blev lockad att med hjälp av ljud visa på dessa tillstånd, på att sannolikheten för olika val jag gör, på ett kvantmekaniskt plan, gör att alla dessa val sker samtidigt. Så tänker jag. Och vad gäller Heisenbergs osäkerhetsprincip tänker jag att om partiklar beter sig som partiklar först då man mäter efter dem, ger dem uppmärksamhet, annars är de en del av en vågrörelse, kanske det också har en betydelse för våra tankar, våra minnen. Vad vi söker efter, ger uppmärksamhet. Observationen skapar och aktiverar objektet.

Att finnas på flera platser samtidigt.

Stockholm, 2009

Rigg/Teknik